En 8 årings rakhet

Har inte skyltat här hemma för gummi-barnen att jag varit och plastikopererat mig, de visste att jag var i Polen, de är ju här varannan helg och leker. Så det inföll då en helg som jag inte var här.

Jag har inte sagt vad det rör sig om alls, men som en av ungarna som endast är 8 år och är den man eg kan lita på mest för att han säger precis som han känner utan att tänka på konsekvenserna, så vågar han också fråga vad han själv undrar, eller på någon annans begäran, utan att veta att man kanske inte frågar ”sådant”. Men som sagt, jag är öppen med mina gummiungar och svarar rakt och ärligt.

-Du, var har du tagit bort fett!?

-På benet.

-Jahaaaa.. gör det ont?

-Nah, lite svårt att röra mig men inte så ont.

Sen var det inte mer med det.

När jag lade mig så frågade jag sambon om han sagt att jag ”tagit bort fett”. -Nä, jag har inte sagt något, har sagt att du är i Polen bara”.

Jag förstår.

Så när jag kom upp i morse så sade jag; -Gud, alltså jag kommer vila mesta delen av dagen, det trycker ganska regält. Och det sade jag medans 8åringen var kvar så, för det är inget tabu, för min del. Så då gick 8åringen och hämtade en sked till mig. -Tack så mycket.

Han har suttit och klappat på min hand och kramar sin pappa hela tiden och kallar oss båda för ”världens bästa”, ”jag ska alltid vara här”..

Jag förstår verkligen att han vill uttrycka sig nu eftersom allt detta med vårdnadstvisten är över, vi lade ner eftersom vi insåg att advokaten hade gått helt fel till väga och kämpade för något som vi inte alls hade något med egentligen. En riktig inkompetent människa den där Jessica Myhre. SÅ anställ inte henne! Hon har noll koll på lagen, och hur man går tillväga! Och hur man är pedagogisk.

Vi ville ”barnen har rätt till båda sina föräldrar” det var vårat budskap, men det gick inte fram. Så vi valde en annan väg.

Ungarna får komma när de vill, de är våra ungar, de kan vara här jämt, eller aldrig eller precis när de vill. Det finns liksom inga sådana regler hos oss att de MÅSTE vara här, eller de måste stanna si och så länge. Utan, min sambo är deras pappa, de är alltid välkomna, dörren är alltid öppen. Det är bara att öppna.

Känner att alla tycker det känns mer tryggt och bra nu när vi lade ner den där tvisten och visst: Gå i skolan, bo hos mamma, kom hit när ni vill. Hon får dra det tunga lasset med att ha barn som ej tar sig till skolan, som inte lyssnar och dessutom hotas av gäng efter sig… men tyvärr kan vi inte göra något åt det då kommunikationen är på en sådan låg nivå.

Att det sen blir harmoniskt lekis här när de är här, vi bakar och lagar mat ihop, ser på film ihop och sitter allmänt ihop som tapetklister 🙂

Supertrevligt. Inga skrik, inge bråk, inge tjafs, bara skratt, precis SÅ vill vi ha det.

Hoppas verkligen att de har det stabilt och bra hemma och att mamman deras hittar en bra karl eller kanske lär sig att reda sig själv i första hand och kan fatta att hon faktiskt inte behöver någon Man som ska ”forfill her” eller försörja henne. Det är eg inte förrän man nått den insikten som man finner någon… Den rätte.

Så skönt att 8 åringen är så harmonisk och lugn nu och så go, tacksam och livlig och levande.

Min sambo har världens bästa barn, alla 4.. 8, 12, 14, 19år är de..

Själv är jag 32, och inga barn, men har världens bästa gummi-ungar.

Vi försöker leva efter att förhöja barns självkänsla och att sätta upp ett mål och visualisera och tro och uppfylla. Att ett nederlag bara är ett nederlag och ändå inte det som var rätt just nu, utan det blir rätt.

Annonser