A Scanner Darkly

Bob Arctor handlar med droger. Bob Arctor burar även in folk som handlar med droger. Han balanserar ett liv som undercover-polis i en evig kamp mot det gissel som kallas Substance-D, den nya innedrogen, med att se till att så många människor som möjligt (först och främst han själv) får ta del av dess effekter. Han har sparkat ut sin familj och lever numera med sin ”flickvän” samt två mer eller mindre drogpåverkade individer i det hus han en gång delade med fru och barn. Drogerna, paranoian över att bli upptäckt samt att hans riktiga identitet hänger mer eller mindre löst i hans psyke är berättelsen som läggs fram av regissören Richard Linklater.

På många sätt är Richard Linklater en irriterande jävel i min värld. Det är något med honom som gör att jag aldrig riktigt kommit till tåls med honom, något som troligen beror på någon av följande faktorer:

1) Han är, med tanke på antalet filmer han spottat ur sig, fortfarande hyfsat ung i branschen

2) Han kan göra film, bra film dessutom, inom nästan vilken jäkla genre som helst

3) Grabben är smartare än genomsnittet Hollywood-puckon, genom att ofta både skriva och regissera sina filmer som ofta har en filosofisk grund att stå på

4) Jag är inget av dessa tre tidigare nämnda punkter.

Som sagt, Linklater är en mångsysslare. Han gör många typer av filmer, och han gör det med några få lysande undantag bra (School of Rock och Dazed and Confused är väl inga jättehöjdare i min bok). Hans senaste film heter alltså A Scanner Darkly och bygger på boken med samma namn av kult-författaren Philip K Dick, manne bakom till exempel Blade Runner. A Scanner Darkly i sin tur grundades på Dick’s väl tilltagna konsumption av diverse psykofarmaka och tyngre droger under en lång period, och temat i filmen kretsar således kring allt från personlig droginfluerad paranoia till big brother-mentalitet och en ifrågasättning av den man tror sig vara. Allt givetvis kryddat med en lätt stänk retro-futurism. Linklater har i denna film använt sig av en för honom bekant teknik, nämligen det som kallas för rotoscope-teknik. Detta innebär i korta drag att man filmar scenerna som vanligt, och låter sedan animatörer ”måla över” varje bildruta för sig, vilket får till följd att det blir en slags animerad verklighet. Han använde detta även i sin film Waking Life, en högst filosofisk film utan något egentligt berättande. A Scanner Darkly tar det bästa från denna film och lägger till en konkret berättelse, vilket gör att jag ofta fick känslan av att den är lite Waking Life för den större massan.

Linklater gjorde inte bort sig när han hittade skådisar till den här filmen. Mycket av berättandet kretsar kring tre mer eller mindre drogpåverkade individer, vilket medför att en hel del av dialogen blir något… flummig. Till detta behövs jäkligt passande skådisar, och jag kan knappast tänka mig bättre val till att spela dessa människor än Keanu Reeves (ja, han är faktiskt bra i den här filmen), Robert Downey Jr och Woody Harrelson. Reeves spelar huvudrollen, den närmast personlighetskluvne Bob Arctor. Han är den lite mer långsamma, tänkande av de tre och den rollen passar Keanu Reeves. Han behöver inte säga allt för mycket, och när han väl gör det så är han ofta antingen deprimerad eller drogpåverkad. Du hör ju själv att det funkar. Att sedan ta in Robert Downey Jr (en personlig favorit som ALDRIG gör bort sig) och Woody Harrelson (som testat mer droger en lördagkväll än den samlade Hollywood-eliten tillsammans) blir nästan som pricken över i. Ibland kan det dock bli lite för mycket av det goda vilket medför att billig slapstick ofta lurar runt hörnet. I dessa stunder blir filmen för tokrolig för sitt eget bästa, något som dåligt matchar temat i resten av filmen.

Det märks som sagt att det är Linklater själv som skrivit manus efter Dick’s bok. De tekniska babblerierna och de filosofiska utsvävningarna är något som känns igen från tidigare filmer, samt även det i allmänhet vassa replikskiftet. Jag har inte läst orginalet, men att Linklater tagit fasta på att det är Philip K Dick’s personliga uppgörelse med sitt drogfyllda förflutna är inte att ta miste på. Han inkluderar också i sluttexten ett citat från Dick själv. Även samhällskritiken och de uppenbara farhågorna för den totalreglerande, totalkontrollerande myndigheten känns igen, men mest av allt tycker jag om att Linklater tagit till sig Dicks grubblerier över jaget. Detta är ett tema som vi även hittar i till exempel Blade Runner, och det är utan tvekan den mest intressanta infallsvinkeln man kan hitta i A Scanner Darkly. Drogberoendet känns på något sätt mer som filmens ram, medan man innanför dessa ramar hittar mer filosofiska frågeställningar om man bara vågar se dom.

Sammanfattningsvis kan man säga att A Scanner Darkly är en utan tvekan sevärd historia som ytterligare cementerar Richard Linklater som en av de mer spännande regissörerna som Hollywood har tagit fram på senare tid. Mannen kan som sagt göra de flesta typer av filmer, och gör sällan bort sig. Att han dessutom väljer ett såpass starkt grundmaterial som detta gör att betyget inte kan bli annat än fyra härliga Substance-D-piller.

via Recension A Scanner Darkly av MarcusofaDown – Filmtipset.

 

Hmm, vad handlade den här om?

Men bra var den.

Coolt gjort iaf.

 

Betyg: MMM

Annonser