Del 35

Fick brev från polisen i veckan om att det inte är aktuellt med besöksförbud.

Nä, trodde väl det!?

Så nu är det fritt fram att skicka sms och mail och post och ringa på dörren och fråga: Trick or treat!?!

Hela känslan av ytterligare ett svek har gått över och jag är inte längre förkrossad över att de inte fattar bättre. För den här gången, måste jag tillägga. Men det får ju mig att undra vad som egentligen rör sig i deras skallar. Tjocka skallar. Och jag förundras över vad det är de försöker ge sken om till närstående och hur det egentligen lagts fram till deras nära och vänner de senaste tio åren. För någon direkt kontakt sedan 2002 har vi inte haft, jag och Roberto försökte 2008 eller något och det fungerade väl ett år eller så.. och sen blev det hus i helsike igen. (Monicas uttryck).

Jag har ju varit i Nyköping nästan varje år sedan min väninna flyttade tillbaka dit och det var säkert 4 år sen nu. Och varje gång så träffar jag ju på någon gemensam bekant mamma Monica och mig emellan, från förr. Och alla undrar ”om jag här för att träffa mamma”… – ”Varför skulle jag göra det”? De ser helt förvånade ut och jag säger som det är ”att vi inte setts på tio år minst”! ”Men bror din då?” Nä, inte honom heller, jag är här för att hälsa på en väninna!

OK, men vad är det de säger till alla?? -”Jo, hon är i Göteborg och har det bra med sitt”… Eller, vad då?? Den enda information de får om mig är den som står här, och här bor de ju. Men de ger sken över att allt är som det skall och att de på något vis har kontakt med mig eftersom det är det som är normalt.

Men nej! Vi har ingen kontakt och kommer förmodligen aldrig ha eftersom vare sig mamma Monica eller Roberto aldrig kan ge sig någon gång. Jag har ingen skyldighet att ge mig eftersom det är jag som är offer här! Jag som skyddat dem från sanningen i 10 år och stått ut med Richards kuk! Jag har inget att skämmas över, det är inte jag som våldtagit någon, det är inte jag som misshandlat någon, det är inte jag som inte varit mamma till mitt barn, det är inte jag som inte varit bror till min syster! Det är inte jag som sagt att ”du ljuger”… ”Om det är sant ja”.. Det är inte jag som kallat mitt barn för ”lika bred som hon är lång.” Det är inte jag som mobbats det är inte jag som inte kunnat visa kärlek! Det är inte jag som inte kunnat visa respekt. Det är inte jag som inte visat empati.

Jag höll tyst i tio år för DIN SKULL! För att mamma Monica inte skulle lida, för att min brors liv inte skulle krascha! Men jag orkade bara tio år, förlåååååt då, för att jag inte ville bo ensam med pappa Richard och leva som hans fru resten av mitt liv!!

Mitt liv är lika mycket värt som era!!

PLÖTSLIGT hände det något! Det stod på min facebook av en mycket avlägsen bekant till mina sk föräldrar att hon ”är helt mållös och att hon inte skulle ha litat på Monica att hon inte visste något om det hela och att det var naivt av henne att tro henne”!

-VA, läste jag rätt nu!?!

Det är ingen som så öppet ställt sig på MIN sida! Hon skrev att hon ”kände mina föräldrar innan jag och min bror adopterades och att det var något skumt då”.. då slog det mig, att under en adoptionsutredning måste ju en massa människor intyga om att de två är lämpliga föräldrar.. och jag minns att grannen Doris var helt knäckt en natt över att hon faktiskt ansett att Richard och Monica hade varit lämpliga och skrivit på, hon hade sjuk ångest för det där, och hon var säkert inte ensam, den dagen alla fattade varför allt var så konstigt med vår familj, fast vi själva trodde att det var väl dolt.

 

På facebook stod det ”att hennes son som hälsat på min bror och lekt berättat saker som han tyckte varit riktigt konstigt hemma hos oss, t.ex att man inte kunde leka ostört för att vi inte hade dörrar till våra rum. Och att klimatet mellan oss barn och föräldrarna var hårt”!

– Va? Har folk sett, hört det!?!

Det kändes som en sådan enorm bekräftelse och enorm lättnad att höra detta så jag ville sitta och gråta i soffan hela dagen, det ÄR alltså sant!

Jo, jag uttrycker mig så.. eftersom allt är så sjukt.. så man börjar ju undra själv om det verkligen är sant! Hela ”mitt inre jag” gråter av sorg när jag inser vad jag och min bror gick igenom! Jag påstår inte att han hade någon dans på rosor under sin barndom, utan hade också ett helvete, men ett annat slags! Men bara det att förutom vara misshandlad av Richard och dessutom gå runt med vetskapen om att pappa Richard ligger på min syster om mornarna.. kan inte vara helt lätt att förtränga, fast han försöker än idag!

En enorm sten föll från mitt hjärta när jag läste vad kvinnan hade skrivit på min wall på facebook. Jag är så otroligt tacksam för de orden!

Och jag blir så nyfiken på vad både Richard och Monica egentligen gått runt och sagt till alla!?! Då de flesta verkar tro att vi är en familj!?! TROTS ALLT!?!?! VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA?

NÄÄÄ, jag kan inte sitta och fira Jul med Roberto, hans dotter och hans fru, min alkoholiserade mamma Monica och pedofilen Richard!

DE firar jul ihop, och det var bara några få jular sedan, som jag ironiskt sade till min bror att jag gärna kommer och firar jul med dem!

Han blev JÄTTEGLAD och började verkligen planera inför detta!

Men jag var sedan tvungen att avböja en jul tillsammans med en barnmisshandlare och pedofil, sade jag.

Sen var kriget i full gång igen.

URSÄKTA mig men vad trodde du?!