Del 40

diakonissan på besök

Inte visste jag att en präst och en diakon kommer med dödsbesked, men det var då bättre än att polisen hade dykt upp för dem hade jag verkligen inte släppt in utan att veta vad det är frågan om.

Nä, telefonen dög inte, så jag insåg ju att de inte skulle försöka rekrytera mig, så jag frågade om något hade dött eller.

-Det tar vi om du släpper in oss om vi får komma tillbaka.

– Ja men ok… klart..jag släpper in er nu när jag vet vad det gäller.

– Vi beklagar sorgen, vi fick samtal från Fonus i Norrköping.

– Ok? Då förstår jag ju vem det är sade jag..

– Ja det är din far.

– Ok..

– Du kan få all kontaktinfo till fonus..

– Ok.

– Begravningen är den 10 januari kl 14.00.

– Jaha, ok,…

De stannade en stund i soffan och sedan småpratade lite om alla mina tavlor som står precis över allt… och sen försvann de.

Vad nu då?

Hmm.. begravningen är ju ett klart måste att jag måste gå på.

Så, det blir en tur till Norrköping den 10 januari.

Skickade ett sms till min bror och sade att jag beklagar sorgen.. för jag beklagar verkligen HANS sorg, för han är säkert ledsen. Och jag är glad för att det inte var min bror Roberto som hade dött i alla fall..

Men jag undrar varför det inte blir i Tuna kyrka. Det var väl ändå där han kände sig mest hemma? Men kanske inte. Han bodde ju i Norrköping från och med att han kom ut från fängelset.

Måste nog återkomma till detta sen när jag taggat ner lite… känns olustigt.. så som jag har väntat på denna dag!

Annonser