Ofattbart

Jag kan ju inte påstå att reaktionen ens liknar den som inträffade när Michael dog. Man kan säga att det är helt tvärtemot den reaktionen. Jag är otroligt upprörd, men av en helt annan anledning. Jag älskade ju Michael. Pappa Richard var min största sorg i livet. Michael mitt största hopp och största kärlek i livet som gått bort.

Jag har pratat med Fonus och Prästen och Swedbank idag, Swedbank ringde mig, och Fonus mailade mig, prästen ringde jag. Fonus upplös mig om vad min bror Roberto önskade för sin fars begravning, och jag förundras över hur han tänker. Jag kände mig även rätt maktlös innan jag fick veta att jag har lika stor rätt att bestämma hur begravningen skall gå till. Att Roberto önskat röda rosor är för mig helt omöjligt att förstå och godkänna. Jag totalvägrar röda rosor eftersom pappa Richard var så långt ifrån kärlek som man kan komma. Det kan han inte ens ha varit för Roberto. Pappa Richard knäckte, splittrade hela familjen med hans beteende. Hade han inte våldtagit mig och misshandlat Roberto så skulle ju allt ha varit frid och fröjd även nu. Men så var det ju inte. Om Richard nu skall ha några blommor alls på sin kista så skall det vara Gula rosor. Helst svarta, kanske vita.. men ok, Gula.

Roberto ville inte heller att mitt namn skulle vara med i dödsannonsen i tidningen, men jag kan skriva min egen text här:

Richard Johansson

Äntligen gick du bort och lämnade oss så vi kan äntligen kan finna frid.

Jag förlåter dig för allt du gjort mig.

Men jag kan tyvärr inte förlåta att du tagit min bror ifrån mig bara för att du inte orkade ta ansvar och be mig om förlåtelse, så min bror kunde förstå att det är du som gjorde fel mot mig och honom och inte tvärtom.

Må du brinna långsamt och länge.

Nu kan jag äntligen andas.

EGOIST!

 

Jag tänker inte beställa egen annons, vad skall jag med den till, vem läser tidningen? Och vem bryr sig egentligen om att en pedofil har dött? Förutom jag. Jag bryr mig, för jag har alltid känt att mitt liv inte kan vara så länge som Richard levde. Jag har väntat otroligt länge på detta, jag har aldrig önskat honom död, men jag har önskat mig liv. Hopp.. och frihet.

Prästen var mig en gullig kille, lät som en kille i kanske 30 års åldern.. (han är säkert 76). Jag sade att det är otroligt viktigt för mig att han inte säger; Richard var en god människa som var en fantastisk familjefar blahblah..fylld av kärlek.

Jag sade att prästen gärna får säga att: Richard var en engagerad förälder och trots sina brister så gjorde han sitt bästa utifrån det han trodde var bäst för sina barn.

För det ger jag honom, han var otroligt engagerad om jag jämför honom med mamma Monica. Richard var med och coachade på fotbollsträningarna, matcherna, utflykter med skolan och allt sådant som man inte ville att han skulle vara med på som barn. Han var även med och köpte graviditetstest med mig och engagerade sig precis som en far borde göra. Att han även hade en baksida av slag och övergrepp av alla de slag, är en annan sak… men det var tyvärr den dominanta delen av honom ändå. Det var övergreppen som satte djupa spår i mig och min bror även om min bror inte vill ta till sig det.

Prästen sade att han skulle vara försiktig med vad han säger. Att han gärna pratar generellt, om en människas liv och prövningar och kamp och försök till att bli en bättre människa. Men Richards enda sätt att bli en bättre människa är att vara en bränd, död människa.

Swedbank ringde också, bouppteckningen sker för min del den 18e. Känns ju inte helt ok att gå in i Richards lägenhet. ”Om du vill spara något”.. – EH? Det enda jag skulle spara var om det fanns ett brev till mig där ha tar ansvar och ber mig om ursäkt och alla andra i familjen också. Men det är mig en skyldighet att göra som lagen säger… så vi får väl åka dit då. Inga skulder hos kronofogden och hög score (8) och förra årets inkomst ca 240.000:-, inga fastigheter förutom lägenheten, ingen utmätning. Swedbank berättade att det är jag och Roberto som ärver Richard. Vi har samma rätt. Richards mamma som är i livet har tydligen ingen arvsrätt. Det trodde jag, men icke.

Även om det nu skulle bli 5 kr var bara så skänker jag den 5:an till fonden för sexuellt utnyttjade. Jag skulle aldrig ta i hans pengar.

Två resor till Norrköping på samma månad. Inte trevligt.

Men jag måste ju på begravningen som sagt och minnesstuden. Ett avslut, äntligen.

 

 

Annonser