Del 41

Nu blir ju detta ett extremt avhopp ifrån tidslinjen men det spelar ju ingen roll. Nu blir det ju mer live detta eftersom det händer saker och ting som berör just mig och min självbiografi.

Jag börjar må bra nu, är inte lika upprörd över hur saker och ting ter sig. Jag har fått information från de flesta håll och rett ut en del missförstånd.

Fonus har ringt, Swedbank och Prästen samt Läkaren som hade hand om pappa Richard den morgonen han gick bort. Njur och leverskador var det som äntligen tog honom vidare. Inte cancer, det var väl cancern som min bror Roberto talat om som jag trodde var orsaken, men det var det inte. Jag frågar hur man kan dö av njur och leverskador.. och Doktorn svarade att om man super alldeles för mycket så blir det så, och att Richard varit inne för detta ett flertal tillfällen men nu somnade han in denna gång han var inlagd. Roberto och Richards mor och bror kom hit strax efter ”och om obduktionsrapporten säger något mer så hör jag av mig”.

Jaha, han söp ihjäl sig? Varför då kan man ju undra, visst mamma Monica dricker ju också som en tvättsvamp, i alla fall under den sista tiden jag kände henne så dracks det i alla fall en flaska rött varje dag.

Ja sorger hade han ju att dränka så det är väl inte så konstigt, och ångest så det heter duga också, och dessutom få läsa sina egna ord från polisförhören här på bloggen gjorde väl förhoppningsvis att han drack ännu mer och så dog systemet. KANON!

Det var ju inte länge sen jag bad honom brinna länge och att jag skulle vinka av honom till helvetet!.. Så det passar sig egentligen fin fint detta!

Fonus har berättat vad som beställts till begravningen en vit kista och röda rosor. OK, nej tack, så det blev en dispyt över hur detta egentligen skulle se ut, och en vit kista skall väl bara en oskyldig människa ligga i, men det bryr jag mig inte om, gubben skall brännas till aska ändå. Och de där röda rosrona var tydligen från Roberto, och inte den bukett som skall vara på kistan, och med hans egen bukett får han väl ha vilken färg han vill! Buketten på kistan kommer ha röda och vita blommor. Och det skiter jag också i. Själv skall jag ha en bukett med vita rosor i.

Den stora nyheten är väl att Roberto beställt en bukett i hans dotters namn till pedofilen farfar Richard.
JÄTTEBRA!! Vad kan hans dotter vara nu?? 4 år …max.. precis samma ålder som jag var ungefär då pappa Richard förgrep sig på mig första gången. Det är verkligen inte riktigt friskt att göra en sådan sak. Speciellt inte när det är ett barn som inte kan ta det beslutet själv ens, jag skäms på Robertos vägnar, vilket otroligt övergrepp på sin egen dotter, hon kanske inte alls vill ge sin pedofiliska farfar röda rosor. Men det får han äta upp senare i livet.
Man vet man ju hur barn är!

SKÄMS!

 

richard
Richard

Swedbank kommer gå igenom boendet dagen före begravningen så jag slipper åka 40 mil extra. Sedan är det egentligen möte igen den 30 januari men det skippar jag eftersom det är bara en uppläsning av tillgångarna. Inte själva fördelningen. Och sitta och lyssna på broschans suckande, det besparar jag mig. Vad han har sagt finns det inte mycket att lyssna på ens eftersom det mesta är skulder. Men det är shit the same. För mig är det ena viktiga är att Richard gubben är borta, för alltid. 5 kr eller 5 miljoner skiter jag fullständigt i! Det enda jag bryr mig om är att allt skall går rätt till.

Hela det här är mest tragiskt, allt är tragiskt, enda från den dagen jag landade i Sverige är tragiskt. Och tragedin fortsätter genom att denna händelse förstört så otroligt mycket. Och varför då?

Är det verkligen så att det hade varit bättre om jag varit pappa Richards knulldocka resten av livet, skulle dte vara bättre Roberto?

Skulle du sluta anklaga MIG för lögner, om jag hade blivit gravid eller smittad av hepatit som mamma Monica fick i slutet av 80 talet, som sedan smittat Richard som sedan våldtog mig och smittade mig?! Hade det varit lättare att Välja din egen systers ord då? Och vad fan är det du tjatar om egentligen när du själv antastade mig?!!
Men det är ju så lätt att förtränga det.

Men tyvärr kan inte jag göra det!

Jag kommer aldrig glömma vad Richard gjorde mot mig, flera hundratals gånger, vad Monica gjorde mot mig, och gör mot mig än idag, och vad du, min lillebror gjorde mot mig och gör mot mig än i dag!

Jag kan inte glömma, fast ni så gärna vill det, jag kan inte, ni svek mig hela bunten, jag lägger ingen skuld på Roberto, men att från den dagen han blev vuxen fortfarande inte kan se och acceptera hur livet tett sig, det får han bära och fan ta honom för att han också har svikit mig! Räcker det inte med att DE svek mig, skall min riktiga bror också svika mig!? Jag kan inte ta det, jag kommer aldrig förstå det och jag kommer förmodligen aldrig kunna förlåta det heller, att alla de år, från och med att jag var 14 år och Richard häktades, hördes och fälldes, aldrig haft min bror vid min sida.

Det är så sorgligt så jag gråter ihjäl mig.

2012-05-21 17;28;21
Jag och Roberto
Annonser