Sockerförgiftad

Ett Facebook -inlägg.

Hej! Jag heter Joanna och jag kan berätta en grej. jag har ett beroende. Sockerberoende! Senaste året har jag ätit LCHF. Gått ner 14 kilo blivit av med min ibs och mina 2 mediciner som ändå inte fungerade. Jag har även blivit av med mina celluliter som doktorerna sa inte går att bota. Det är ett tydligt bevis på att gluten bildar inflammationer i kroppen. Tiden runt jul har inte varit lätt!! Hela min familj äter lchf/paleo och det är väldigt skönt! Men under julen kunde vissa av oss inte hålla oss från den där risgrynsgröten, Janssonen och allt det där man är ”inkörd” med sen man var liten. Vi bakade endast glutenfritt bröd (men det är ju ändå väldigt mycket kolhydrater i) vi skippade knäcken och gjorde ischoklad på mörk choklad med lite flingsalt på, Apelsinchokladtryfflarna som är tradition i vår familj blandade vi hälften mörk choklad i och hälften ljus. Jag kan också tillägga att jag har både ADHD och asberger syndrom (högfungerande autism) och är medicinerad för ADHDn. Under julen fick jag verkligen svar på vad sockret gör med än. Jag vart så fruktansvärt hyper att inte ens min medicin hjälpte. Det va väldigt jobbigt när man märkte hur jobbig man va och när man inte får ihop nånting alls och inte kan skärpa till sig. (Tänker på alla stackars barn som blir fullproppade med en massa julgodis, påskgodis, halloweengodis, det klassiska lördagsgodiset, alla glasstopp på somrarna, den där vaniljglasspinnen som ingår om man är barn och äter mat på Ikea och alla dom här tårtorna, kakorna, bakelserna och saften som ska fram så fort nån fyller år). STACKARS barn som blir iproppade allt det här sockret och sen får skit för att dom är jobbiga!! Nä!! Tänk efter innan ni drogar era barn!) Att ha kul och känna sig Tillfredsställd handlar om så mycket mer än bara socker. Kvällen innan jag och min sambo skulle åka hem från mamma och pappa efter att julen va slut fick jag världens gråtatack och bara grät och grät och ville inte åka där ifrån. Fick gå in till mamma och pappa och lägga mig emellan dom en stund och mamma strök mig på ryggen tills gråten gick över. Kunde knappt sova den natten. Sockret spelade min hjärna ett rejält spratt. Jag va heeeelt uppochner!! När vi väl va hemma bestämde vi oss för att vi verkligen skulle skärpa till oss med maten. när sockret gick ur kroppen fick jag som abstinens. Jag fick 2 st riktiga utbrott och börja sparka på inredningen här hemma. Skrika och gråta. Nu är det över och jag ställer mig en väldigt enkel fråga. Är det värt att äta det här pyttelilla sockret för att få känna sig tillfredsställd några minuter?? Är det verkligen värt att må så här jävla dåligt??? NEJ!!!!!!!! Det är det absolut inte!!! Men varför åt jag då det här lilla sockret när jag VET hur dåligt jag mår? Jo… jag är Sockerberoende (och visst stämmer det att när man varit utan socker ett tag så minskar suget) men absolut inte helt! Och så ibland så ramlar man dit pga. Olika faktorer men mest eller nästan jämt för att folk inte förstår och kanske ger en, en chokladkartong när dom kommer på besök. Eller det här om att ”nu har du varit så himla duktig på det här med socker så nu kan du väl unna dig en liten fika” eller det här med att ”men vadå?? Äter du inte ens godis på helgerna?” eller ”jag har bakat en jääääättegod kaka (såklart att den är god när den är fullproppad med en massa socker, konstigt vore det ju annars) eller ”men nu är du larvig, nu har det gått för långt. Du måste kunna äta en kanelbulle på kanelbullens dag!” men varför ska jag ”unna” mig saker som får mig att må så dåligt, med ångest, aggressivitet och en lååång väg tillbaka till ett sockerfritt liv?? Vet ni vad?? Jag behöver hjälp! För jag klarar inte det här om alla ska frestas hela jävla tiden. Kan nästan inte ens kolla på bingolotto för att dom har en jättestor godisskål mitt i bildruta. Så snälla ni, sluta att Försöka få mig att falla dit igen när jag är så himla duktig! Peppa mig istället för att muta mig med en massa saker jag mår så fruktansvärt dåligt av!! För inte skulle ni väl korka upp en vodkaflaska framför nån som är nykter alkolist?? Då kanske ni av respekt tar nånting annat att dricka? Sen slutligen vill jag bara säga att LCHF/paleo inte är någon ”diet” som många tror, utan det är att man äter det som är bra för kroppen. Naturliga saker. Att hålla insulinet på en jämn nivå. Hjärnan behöver viktiga fetter för att fungera. Kolhydrater omvandlas till socker i kroppen. Sen är det ju så att man går ner på LCHF om man är överviktig och till och Med går upp i vikt om man är underviktig. Och det är pga. att allt i kroppen ställs till rätta, att insulinet inte flyger uppochner och stressar kroppen som i sin tur kan leda till obalans i alla våra hormoner. Och hormoner vet vi ju alla att det inte heller är att leka med!! Så nej! Jag äter inte längre LCHF/paleo för att gå ner i vikt utan för att må bra. Och det vill jag faktiskt, tro det eller ej, göra resten av mitt långa liv.