Repris av psykopatpojkvän

Nu är det ju väldigt svårt att säga vem som är psykopat och inte men jag vet i alla fall att han jag träffade 2001 var det eftersom fler uttalade sig om det och även professionella. Jag har funderat länge på vad som egentligen hände nu i våras och under sommaren och vad som även sker idag… och med samtal med min närmaste insåg jag i förrgår att jag varit med om detta beteende en gång förut. Att bli totalt charmad inom en bråkdel av en sekund och ‘honeymoon’-beteende i 2-3 månader och sen helt plötsligt puts veck! Inget svar på sms eller samtal, bara helt borta,  mannen i mitt liv 2001 hittade jag inte ens och visste att han inte hade ett arbete så honom fick jag ju inte tag i på det sättet som sommarens flirt, honom kan jag se varje dag om jag vill men han ser inte mig för det verkar som han inte ens känner igen mig. Han svarar inte på samtal eller sms precis som honom 2001. Blickarna är samma, helt tomma och det ser ut som att ingen är hemma i hjärnkontoret, från att ha varit helt levande i 2-3 månader och så charmiga så jag misstänkte att detta kan ju inte vara sant, det är ju för bra för att vara sant.. 2001 killen svarade helt plötsligt i telefonen efter 2-3 månader och sade att han skulle komma förbi om 2 timmar… Sommarkillen i år..han ringde förra veckan för att säga att han tyvärr inte kan komma ikväll eftersom han har sin son och att han ska ha honom några dagar bara… det ringer han och säger efter att inte ha svarat på sms eller samtal på 30 dagar.. Vem fan bjöd in honom?

2001 killen kom förbi och det mötet finns att läsa om hos polisen.

Sommarkillen i år tror jag inte är våldsam eller galen, eller så vet han om att han är galen och håller sig undan bara för att han vet om att han har en episod. Inte fan vet jag, men jag ska väl vara glad för att jag inte egentligen råkat ut för något förutom ett enormt brustet hjärta. Denna man kommer säkert höra av sig och jag vet fan inte hur jag ska kunna neka honom eftersom jag är så otroligt såld på honom.

En skillnad är också att mannen 2001 snodde mina pengar, det har ju inte sommarflirten gjort utan tvärtom, bjudit på det mesta.

Nu när jag insett detta och när jag ser sommarflirten så svimmar jag inte av fjärilar i magen utan det känns som att jag ser 2001-killen igen, de är ganska lika i utseendet också…tyvärr, och sexet också…..hmm….kemin..pfffffff…. När jag såg sommarflirten igår så svimmade jag nästan, vill gå hem omgående och kan inte prata. Precis så blev det efter sista träffen 2001… jag blev så livrädd att jag inte gick ut på 1.5 år.. jag hoppas jag kan tygla mig själv nu och inte ge sommarflirten denna makt, han har ju faktiskt inte misshandlat mig, även om det känns så.. känslomässig tortyr är det ju när man trott att vi båda varit djupt förälskade i varann och sen svarar han inte mer… det är ju faktiskt helt sjukt.. speciellt som jag som har abanndonmentissues också… jag orkar verkligen inte detta.. och varför ska det vara så svårt att bara inse att jag var bara tidsfördriv och inget mer..

Men sommarflirten, när han ringde.. nu förra veckan, så insåg jag att han vet inte ens om att det gått en månad och inte bara 2 dagar … han brukar vara hos mig varje dag och nu har jag inte rört honom på 33 dagar.. alltså..jag mår illa.. av massa anledningar.. jag vill så gärna reda ut vad som egentligen hänt.. men det var det som satte mig i skiten 2001.. det går inte att diskutera med någon som inte har empati.. men sommarflirten har empati, mot sin familj i alla fall, det hör jag ju när han berättar… men mot mig? Nej, inte alls..fast jag berättat att jag mår dåligt av att sakna honom och att se honom ”gå hem” tills sig. Han sade också att jag är hans flickvän.. och just för 33 dagar sen så gjorde jag slut med honom eftersom jag inte kände mig prioriterad.. så det kanske inte är så konstigt att han inte svarar i telefonen men jag skrev till honom bara en dag senare att jag är bara ledsen och vill eg inte göra slut utan vill bara diskutera att det här inte passar mig att ha det på det här sättet… han svarade då.. att jag är sweet och att vi har underbart tillsammans när vi umgås… … sen hörde jag inte mer för än han ringde.. förra veckan.. förutom kanske för 2.5 veckor sen då han sade att vi skulle dricka kaffe ihop.. men jag har fortfarande inte sett något kaffe… tyvärr vill jag fortfarande ha mitt jävla kaffe.. men ett förlåt kommer jag nog inte få.. och ibland vill jag be om förlåtelse för att jag inte hade tålamod att det är högsäsong och att han jobbar delad tur varje dag, 7 dagar i veckan och dessutom har haft sin son på heltid m.m..så vad tjatar jag om.. JO, för jag har inte ens träffat hans son.. och nu när han inte svarar på sms så tänker jag inte skicka något mer eftersom jag talar till intet ändå så… och hans sms uppfylls ju aldrig ändå så.. så vad ska man göra.. blogga och hoppas att när jag vaknar imorgon inte mår illa av att se honom och slutar drömma om att han ska komma hit på en vit häst så vi kan gifta oss och skaffa barn…

Skaffa barn med en eventuell psykopat? Det är ju faktiskt inte helt friskt, att jag ens tänkt den tanken.. så nu får jag ta och ge mig. Det finns friska charmiga normala killar… män.. kanske? Fast det har jag egentligen aldrig trott på.

 

Annonser