Förbannelse

Jag var ute igår, bara för att dricka kaffe med en väninna, och sedan jag dragit ner på valdoxan /antidepp medicin så kan man ju påstå att mina känslor har återvänt, inte för att jag någonsin haft några förut eftersom jag som barn levde med skräck och var i ett vakuum för att kunna överleva. Jag började med olika preparat efter år 2001 och det som hände det året och sedan dess levt i ett annat slags vakuum.

Nu blev jag väldigt förvånad under våren här att det sades en massa saker i mitt huvud. Rösten som gnäller och bortförklarar .. du vet! Den som snackar jämt.. ditt riktiga jag, eller jävulen som jävlas med ditt riktiga jag, se det hur du vill.

Den har varit tyst hos mig i flera år och när någon frågar vad jag tänker på så säger jag som det är att jag faktiskt inte tänker på något. Och det var ju för att jag inte kunde det helt enkelt.

Men nu så har det ökat mer och mer och jag blir både upprörd och glad för saker som händer och reagerar väldigt hårt på stress. Kan inte hantera stress alls och vill dö titt som tätt.

Så när jag fick världens sämsta kaffe igår så var jag sen sur hela dagen för att kärringen gav mig kaffesump det sista hon gjorde.

Senare så tänkte jag att jag köper en annan kaffe på ett annat ställe – men det var inte kaffets dag i dag, ännu mer katastrof. Jag gick hem och kokade i soffan och var skitslut och helt apatisk och såg allmänt döende ut… Dessutom hade jag googlat på en produkt och för varje jävla googling så blev alternativet bara dyrare… Inte förrän efter 21.00 så hade jag tagit mig ur åskmolnet och kunde fokusera på att göra något annat…

Jag är inte van med att ens reagera, och varför reagera stenhårt på en dålig kaffe? Och varför är det jag som skall behöva genomlida allt – något som är nytt också är att dessa event triggar minnen som jag inte har sett/hört talats om i mitt huvud sedan det hände. Ena tanken leder till den andra och mina livserfarenheter finns nu tillgängliga och de är fan inte roligt inte.. Allt det där tog min antidepressiva bort förut.

Och oftast tycker jag att det var bättre som bedövad än att inse att alla i hela världen är galna och hur skall man kunna leva med de här?

Och varför har alla lurat mig och tror att de ger bra vård  och omsorg när de egentligen inte vet vad de gör?

Jag ser världen som ett lilleputteland där folk springer runt med titlar och tror att de vet något men att de egentligen bara ”fake it until you make it”.. och jag tittar på och undrar hur fan detta skall gå till 30 år till… Alla är så upptagna så att de inte inser att det hela är helt omöjligt och helt onödigt.

Jag vet att jag inte kunde sluta med min antidepressiva medicin tidigare – så jag tror jag åt dem i 20 år typ.. Men jag är redo att lära känna mig nu – fast det skrämmer slag på mig – och blir utmaningar för andra människor som är vana med att jag aldrig frågar eller ifrågasätter något. Se upp!! Det är inte lika lätt att utnyttja och köra över mig – är du bullshit så åker du ut för jag behöver inte bullshit eller att jag skall känna att jag alltid kommer sist. Jag kom sist eftersom jag aldrig ville och önskade något. Men nu vet jag i alla fall att jag inte vill komma sist och jag vill inte betala för en dålig kaffe!

Överäta LCHF, 4500kcal/dag

Jag har ett problem denna gång jag kör LCHF på riktigt.

Bakgrund:

Började med Liberal LCHF/lågkolhydratskost i mars 2013. Gick ner 4 kg. Lade om LCHF/lågkolhydratskost  januari 2014 och tog bort havregrynen. Gick ner 16kg. Stått still sedan juli 2014 (insåg nu att jag är allergisk och intolerant mot all säd) fram till 1 feb 2017. (insåg nu att även e-ämnen utvunnet ut tex vete och korn ger mig enorma problem) Från 10 feb 2017 äter jag mat helt utan tillsatser. Från 14 Mars-2017 även helt mjölkproteinfritt.

Jag började 17 feb-2017 efter att ha förgiftat mig med glutenfria kokosbollar som inte alls var glutenfria eftersom glukossirapen är utvunnet ur vete, så jag blev sjuk och insåg att allt FEJK glutenfritt går bort och hittade tillbaka till det som jag mår bra av. LCHF med max 10% kolhydrater per dag. Jag tar hjälp av FATSECRET-appen som har koll på kost och träning.

Jag hade börjat träna redan 1 feb men bara 1ggn/veckan de första 3 veckorna. Men sedan jag lade om till LCHF så kom det automatiskt att jag ville träna mer och det ligger nu på: 4-5st 60min styrketräningspass med uppvärmning från 17/feb.

Eftersom min kropp inte tål att vara i svält och jag hade planerat att träna dubbel så mycket som jag någonsin gjort så lade jag ribban på 4500kcal/dag. Jag förbrände ca 650kcal per pass.

Det jag SÅG var att jag blev smalare och fastare och V-formad direkt och armhålor och armar och rygg blev konturerade rätt snabbt. Jag ville inte väga mig men 10 mars vägde jag mig och hade gått upp 3 kg och den 17 mars hade jag gått upp 4kg. VILKET inte gjorde mig glad direkt. Men jag SÅG smalare ut och alla mina kläder satt lösare.Detta var sjukt irriterande då jag såg en viktökning på ca 3hg per dag, för nu började jag väga mig varje dag igen för att ha koll på vad som händer. Alltså 4 kg är ingen katastrof och eftersom jag faktiskt inte tränade mellan juli-2016- feb-2017 så är det ju inget konstigt om musklerna salar lite mer vätska och biffar till sig, eftersom jag har grundmusklationen efter att ha tränat i hela mitt liv. Men detta kändes förvirrande ändå. Man KAN överäta LCHF utan att gå upp i vikt nämnvärt, men det kanske är om man inte tränar, då jag SÅG att musklerna byggde upp sig snabbt på 1 månad. Byggde om hela min kropp faktiskt.

Detta åt jag under 28 dagar (17/2-15/3): 4 ägg och bacon stekt i smör, 3 ägg och bacon stekt i smör, valfri måltid med max 100g grönsaker (soppa/gryta med eller utan grädde), 2 kokta ägg med majonnäs, 4 skivor ost med bregott, och 40g kokosolja i kaffe/hett vatten. Kcal intag: 4000-4500kcal/dygn, kolhydrater 5-8%. (beroende på grönsaker och mejeriprodukter). Helt sjukt faktiskt.

Jag har gått upp fr 83-87kg.

Men jag vill ju gå ner i vikt.

Jag börjar misstänka att jag läkt min tarm över två år nu från min celiaki, så jag kanske inte måste överäta så extremt. Kan jag ha förbättrat upptaget? Mina blodvärden är ju BRA NU så då kanske jag inte behöva äta som en häst? JAG FATTAR INGENTING. För två år sedan åt jag exakt likadant och gick ner 20kg och sedan dess stått still, men jag såg slapp och grå ut. Jag tränade ej då regelbundet, max 2 pass per vecka i perioder och jag hade extremt kass mage och insåg vidden av min intolerans och fick under ett år lära mig den hårda vägen vad jag inte kan äta.

Nu har jag jättebra mage.

Kan man få så sjukt bra resultat av att helt enkelt äntligen vara frisk i tunntarmen? Ökad muskelmassa och mer deffad kropp… (jag hade megalätt att bygga muskler när jag var ungdom.) Jag är inte depp, BARA SJUKT FÖRVÅNAD OCH FÖRVIRRAD. Men snyggare än så här har jag aldrig varit.

14 Mars tog jag bort all mjölkprotein och redan efter 30 timmar var jag inte lika vätskefylld utan ser mer normal ut och konturer på höftbenen syns mer och näsan är mer ”framme”.. magen ät ÄNNU bättre, ej gasig (jag trodde jag var laktosintolerant, men mjölkproteinet ger mig samma problem), PLATT om magen och konturer på mina magmuskler har kommit fram. Inga rutor såklart, men midjan syns och min V-formade rygg är tunnare och SNYGG.

Jag drog bort en hel måltid med ägg och bacon i samma veva.

Detta äter jag nu: 3 ägg och bacon stekt i smör, valfri måltid med max 100g grönsaker (soppa/gryta med eller utan grädde), 2 kokta ägg med majonnäs, 4 skivor ost med bregott, och 40g kokosolja i kaffe/hett vatten. Kcal intag: 3000-3200kcal/dygn, kolhydrater 5-6%. (beroende på grönsaker).

Tränar lika dant.

4-5st 60min styrketräningspass med uppvärmning.  Jag förbränner ca 650kcal per pass.

Resultat -5hg/dag. Total – 2 kg och detta bara på 4 dagar.

Så nu väger jag 85kg.

Får se hur det går nu med energin att träna på samma sätt och hur det blir vid mensjävulen nu också. Sist jag räknade på detta kom jag också fram till 3000kcal/dag för att gå ner i vikt. 2500kcal/dag för att stå still, allt under gav mig viktuppgång…men tydligen ger inte MER kalorier mer viktminskning heller…utan LAGOM e bäst, fast jag är nog ensam om att tycka 3000kcal/dag är LAGOM.

Eftersom jag kommit fram till samma siffror så har kanske inte mitt upptagit blivit bättre, men eftersom jag inte har proteinbrist eller järnbrist eller något annat nu, som jag haft konstant de senaste 12 åren, så har det ju hänt något, och med tanke på hur snabbt jag kan bygga muskler nu, så är ju det en enorm skillnad. Jag vill gärna vara lite mitt emellan, fast i kroppen och väga 79 men främst få ruset av glädjen av träningen och att orka träna.

Landet brunsås…

Antingen räknar man kalorier, eller så undviker man insulinpåslag och behöver inte räkna kalorier och träning som en idiot utan litar på kroppens egen förmåga att veta vad som är bäst för just mig. Det innebär att sluta med alla snabba kolhydrater, som är socker, som i socker, kakor, läsk, godis, och stärkelse, som också blir socker i tunntarmen, som är, pasta, ris, potatis, gröt, spannmål helt enkelt. Jätteenkelt. Eller så går man på diet 1400kcal om dagen, och tränar minst 500kcal om dagen och dessutom gå upp i vikt, om man slutar med det Och äter normala 2000kcal om dagen igen. Katastrof. Bara Att välja, vara mätt, äta rätt, eller svälta, och äta fel, och vara hungrig.

Klistrar in ett kost-krig jag hade på facebook.. haha.. haha..igen.

Ooopps.. blev lite väl taggad kanske.

Falsk räkmacka!

Mums, saknar ej brödet alls.
Känns najs att ha tränat två ggr denna vecka också utan att dö.. No need for carbs.

Lämnar Göteborg

Idag onsdag lämnar jag Göteborg på riktigt. Även om jag gjorde det för länge sedan så är jag från och med i dag värmlänning. Superkonstigt.
Jag har varit här uppe bra länge. Men det känns konstigt att inte ha något kvar där nere. Inte ens lägenheten. Inte ens soffan . Inte ens..någon möbel kvar från dåtiden.

Känns jättekonstigt.

Idag pratade vi om min stereo. Som jag vårdat länge. Som jag ägnat timmar med. Som Michael sjungit för mig genom i alla dessa år.
Så känns det som Han mobbar den genom att säga att hans är bättre och att det inte är något att ha.
Hans saker skall alltid vara bättre och mitt är skräp. Men hur bra ljud har Vi? Det suger. Det Är därför jag aldrig lyssnar på musik.
Men mycket är för att det Är ett trähus Nu..och inte min betonglägenhet. Där hade jag sjukt bra ljud så alla ville komma till just mig för att lyssna på musik.

Det var tider det.

Men musik ger inte mig någon glädje när det låter illa. Då lyssnar jag hellre via datorn eller via telefonen. För jag står ändå inte ut med ljudet mer än 15min.
Det har inget med ljudet att göra, utan det blir mest stökigt i skallen.

Jag har de senaste tio åren . Ja just det.. det Är tio år nu… Sjukt… Haft svårt för stökeri.. så som ljud och ljus och bild.
Sådant gör ont i öronen och ögonen. Stressar mig.. ger mig ångest.

Tio år av.. vad fan.
Sjukskriven i tio år. Det har aldrig slagit mig förut.
Alltid en massa jubileums… Konstiga datum man skall, eller som man har koll på.

15 september 1992 , pappa häktades.
Ett år senare väcktes misstänkar mot min älskade Michael om precis samma sak som pappa.
2001, våldtäkten. Flera år i isolering.
2002, bruten kontakt m svenska mamma, och äkta bror.
2003, Michael anklagad igen.
2005, 13 juni, friades Michael. Jag var där.
2008, utförsäkrad och kränkt igen.
2009, 25 juni. Michel dog.
2010, sjuk som fan.
Är bättre nu Men inte bra.

Det blir för mycket.

Jag blir så trött. Så tveksam.
Jag tänkte för första gången för någon kväll sedan hur det skulle kännas att dö. En känsla av otrolig smärta kom över mig och en otrolig rädsla för att det skall göra ont…kom över mig. Aldrig känt så förut.

Men jag har insett att jag är lika gammal som min svenska mamma var när jag för första gången träffade henne. Känner något panik över att man faktiskt blir äldre. Lika gammal som Han bredvid. Och sedan tillslut som grannen nedan. Oj.

Blir så trött på mig själv.
Känner att jag måste äta något.
Den känslan har jag inte heller haft på länge. Men det kommer säkerligen för att jag sagt upp Göteborg… Men Göteborg dog för mig 2001. Vågade aldrig gå på stan sedan gärningsmannen kom ut ett år senare, igen.

Har fortfarande svårt att vara i öppna sociala tillställningar.
Men jag försöker, döljer och sörjer.

Sörjer min älskade Michael. Tänk om Han var medveten. Tänk om det gjorde ont. Panik.. min älskling. Som inte var felfri men desperat för att få En lugn stund.
Jag vill också ha lugn.
Frid.
Kunna älska och vara förälskad.
Känns som jag inte har något att ge. Jag vet inte vad kärlek är.
Vad Är det här?
För mig är kärlek trygghet.
Men det skall väl vara mer?
Han borde vara värd mer.
Jag med.
Men vad söker jag?
Ingenting.
För jag tror inte på något.
Jag vet inte.
Men jag är tacksam för mannen i mitt liv ändå. Men jag undrar alltid om det här är allt, som livet har att ge.
Jag ser bara hinder. Att inget går, inget kan ske, inget kan bli som jag.. men vad drömmer jag om? Inget. Jag drömmer inte om något. För jag har aldrig vågat drömma.

Det blir bara för mycket.
Och för lite.

Vad är panikångestattack?

Blondinbella tvingas söka vård | Klick! | Nöjesbladet | Aftonbladet.

 

Vad är panikångest?

Det amerikanska psykiatrikerförbundet definerar panikångest i den fjärde upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM – IV) så här:

“En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom”. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter.

Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer – speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattak för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö.

Symtom vid panikångest:

• Hjärtklappning

• Svettningar

• Skakningar

• Andnöd

• Kvävningskänslor

• Bröstsmärtor

• Sväljsvårigheter

• Kväljningar eller problem med mag – tarmkanalen, diarré

• Yrsel eller kittlande känslor

• Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor

Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt – vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ”begränsande symtom” i form av panikångestattacker.

Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack. Frekvensen och intensiteten av attackerna varierar från person till person. En individ kan ha flera attacker i veckor, medan en annan kan ha korta och snabba attacker som knappt märks.

Många blir övertygade om att de har en odiagnostiserad sjukdom och söker ofta medicinsk hjälp. Även om dessa tester visar sig vara negativa, kan personen med panikångest vara orolig för att få fysiska sjukdomar.

Det är inte ovanligt att personer som får panikattacker utvecklar torgskräck. Torgskräck karaktärtiseras av en rädsla för att få en panikattack på en offentlig plats, från vilken man inte kan fly. Detta i sin tur leder till att en del människor undviker att gå ut eller bege sig till platser, som de inte känner till.

Det var först efter den forskning som bedrevs av Claire Weekes, som vi förstod att panikångest kan delas upp i två delar. Den första rädslan består av en mängd olika symtom – både kroppsliga och fysiska –som vi kommer att gå igenom längre fram. En första rädsla följs av en andra våg av rädsla.

Dr. Weekes insåg långt före alla andra, att den första rädslan med de fysiska symtomen genererade en andra rädsla som en reaktionen på den första rädslan. Weekes har kommit fram till att den sekundära rädslan föds ur den första okontrollerade rädslan. Man kan säga att delar av symtomen blir som en rädsla inför rädslan. Det är inte är ovanligt, att klienter hamnar i återkommande ”looopar” som förstärks mer och mer, innan de slutligen klingar av. Utan att ta hänsyn till den första eller andra rädslan, så kan vi konstatera att en panikångestattack med de första tecknen – dvs den “första rädslan” – kan vara mycket obehaglig även utan “den andra rädslan”. Även om en andra attack inte är så stark, så kan den ge en känsla som är besläktad med spykänslor eller en långsam nysning. En del människor drabbas även av rysningar.

I den kognitiva terapin fokuseras arbetet på att hjälpa klienterna att hantera den första rädslan, så att den andra rädslan begränsas. På samma sätt verkar de antidepressiva medicinerna. De siktar in sig på den sekundära rädslan, även om en del av de medicinska effekterna också kan hinda enskilda symtom vad gäller den primära rädslan.

Det finns även andra konkurrerande beskrivningar om varför den sekundära rädslan uppkommer. Många tror att de ska dö, kvävas och drabbas av ett katastroftänkande utan att det egentligen finns någon grund. En del forskare tror att det beror på någon sorts resonans med ett ursprungligt trauma som rör separation.

Olika typer av panikångestattacker

Vi skiljer på tre olika typer av panikångestattacker:

En attack som dyker upp från ingenstans och utan någon som helst synbar anledning.

En “situationsattack”. Den dyker alltid upp i speciella situationer – t ex om man kör in i en tunnel eller utsätts för andras blickar.

En attack, som kommer ibland i vissa situationer, men inte alltid.

Vad och varför Stroke?

Handikappad efter stroken | Nöjesbladet | Aftonbladet.

 

Stroke är ett samlingsnamn på hjärninfarkt – blodpropp i hjärnan – och hjärnblödning. Stroke kan bli mycket allvarligt och måste omgående behandlas på sjukhus. Ring 112 om du plötsligt drabbas av domningar, förvirring eller svårigheter att tala eller förstå, synstörningar, balansproblem eller kraftig huvudvärk. Genom att ha en bra livsstil och ta läkemedel kan du förhindra en ny stroke. Rehabilitering är en viktig del av behandlingen.

Stroke måste behandlas på sjukhus så fort som möjligt. Snabba åtgärder kan begränsa omfattningen av hjärnskador och handikapp.

Varje år insjuknar cirka 30 000 personer i stroke. Två tredjedelar av dem drabbas för första gången.

Stroke förekommer i alla åldrar, men risken ökar med stigande ålder. Kvinnor och män drabbas i ungefär samma utsträckning. Men kvinnor insjuknar i allmänhet senare än vad män gör. Medelåldern för män är 73 år och för kvinnor 77 år.

Stroke orsakas av:

• blodpropp som kommer från hjärtat eller halsens pulsåder. Proppen täpper till blodcirkulationen i ett område i hjärnan. En propp från hjärtat beror oftast på en störning i hjärtrytmen, ett så kallat förmaksflimmer. Blodproppar från halspulsådrorna orsakas oftast av åderförkalkningsförändringar i dessa kärl.
• en förtjockning av kärlväggen i något av hjärnans fina kärl
• blödning inuti hjärnan som oftast orsakas av högt blodtryck eller missbildade blodkärl.
• blödning mellan hjärnhinnorna, för det mesta orsakat av ett medfött pulsåderbråck, ett så kallat aneurysm.

De viktigaste riskfaktorerna för stroke:

• högt blodtryck
• rökning
• höga blodfetter som ökar åderförkalkningen
• hög alkoholkonsumtion
• ärftlighet för hjärt-kärlsjukdomar
• hög ålder
• tidigare genomgången stroke eller TIA
• diabetes
• förmaksflimmer
• förträngning av halspulsådern.

TIA – en varningssignal

TIA är en störning i hjärnans blodcirkulation som går över. Det betyder att man får samma symtom som vid stroke, men att alla symtom försvinner helt inom ett dygn. Misstänker man att man drabbats av TIA ska man åka till sjukhusets akutmottagning direkt, även om symtomen gått över. I vissa fall kan TIA följas av stroke inom några timmar om man inte inleder en förebyggande behandling.

Symtom på stroke

Tecken på stroke eller TIA:

• plötsliga domningar eller plötslig svaghet i ansikte, armar och ben, oftast – men inte alltid – bara i den ena kroppshalvan
• plötslig förvirring eller svårigheter att tala och förstå
• plötsliga synstörningar på ena eller bägge ögonen
• plötsliga svårigheter att gå, plötslig yrsel, svindel, dubbelseende eller försämrad balans och koordination
• plötslig, kraftig huvudvärk utan klar orsak.

Förebygga stroke

När man väl fått en stroke finns det inget man själv kan göra – utom att snabbt ta sig till sjukhus för att få hjälp.

Det finns dock en hel del man kan göra för att minska riskerna för att få en stroke:

• Man bör till exempel kontrollera sitt blodtryck regelbundet. Om du har ett högt blodtryck ska du noga följa läkarens läkemedelsordination.
• Har du haft en TIA eller stroke är det viktigt att du tar de ordinerade läkemedlen och går på regelbundna kontroller hos din husläkare.
• En sund livsstil – där man äter en väl sammansatt kost, motionerar regelbundet, dricker måttligt med alkohol och inte röker – kan också minska risken för stroke.

/ sjukvården

Vad pratar man om

Vad pratar man om efter tre år?
Vad gör man? Hur fortsätter man uppskatta varandra?
Nu tycker jag att det mest är gnäll och vardagliga saker som skall utföras. Mer än så verkar inte det vara. Inte just nu, inte vad jag märker iaf.
Mycket tjat om småsaker som man irriterar sig på hos varandra.
Men ingen passion nog att ens bråka på riktigt.
Ingen passion.. inge sex.

Gud, tänk om Han kunde dammsuga.. idag nämnde Han igen att Han är dammallergiker. Men dammsuga gör Han inte. Han kanske drar ett finger.

Men det är väl inte bara mitt jobb?

Tycker det mesta är tråkigt. Inget blir bra. Luktar illa, luktar för mkt, smakar inte bra, köp inte den här korven igen, köp inte det här brödet igen, köp inte det här tvättmedlet igen… Du behöver inte köpa den här osten igen.. inte den här duschtvålen…

-Eh, handla själv då.

Blir så trött.

-om du skall se den där filmen så får du sitta själv här i soffan.

-om du vill fortsätta se den där serien så skulle jag önska att du såg på den när jag inte är hemma.

Eh, bara massa regler och uppmaningar.

Inte kul.

Jag känner mig tillrättavisad som en 5 åring. Blir stött och vill fly.
Jag blir inte särskilt kramig då.

Men ..vi umgås inte, vi glor i soffan på datorn.. Och om Jag väljer en dålig serie istället för ”blocket” så skall väl inte Han lägga sig i det.

Varje dag samma sak, och nu börjar hösten..och alla ställen som har öppet för en kaffe vid åtta på kvällen Stänger.. så nu blir det bara mer soffa… Och Jag bävar för 8 månader av soffa.

Igen.

Alltid samma sak hela tiden.
Samma dumma rutiner.
Tråkigt.

Jag är nog en kvinna som aldrig kommer sluta fred med vardagstristessen.

Barnboken

Barnboken: Smal är lika med lycklig | Wendela | Aftonbladet.

 

Hon är en rultig och mobbad 14-åring som bantar för att bli poppis i skolan.

-Nu har inte jag läst den här barnboken, men som sagt det ligger i föräldrarnas egna ansvar vad de köper hem och vad de själva ger för bild och vilket förhållande barn får till mat.

Många föräldrar ger barn mat som tröst, eller att de skall äta något ist för att sitta o skrika eller muta dem helt enkelt.

Det betendet kanske man skriva en bok om istället.

Att det är det som ligger till grund för hur ungdomar sen använder mat genom att trösta eller straffa sig själva med eller roa sig med om de är uttråkade.

Allt det där börjar redan när bebisen får äta sitt första kex.

Sedan blir kex, som är en kolhydrat, typ 90% socker i…en sak som mamman sen använder.. det som händer är att bebisen är tyst ett tag medan bebisen geggar i sig kexet.. blodsockret går upp, och barnet blir hyperaktivt och skriker ännu mer och får ett till kex för att hålla käft.

Alltså ännu mer socker, samma sak händer igen.. efter några vändor så är bebisen så hög på socker så hon äntligen somnar.

Och skadan är skedd; sockerberoende.

Bebisen lär sig snabbt att ju gnälligare hon är, desto större chans är det att det kommer en kaka.

Bebisen är sockerberoende och gör allt för att få den där kakan, glassen, godisbiten.. allt för att sockermonstret växer varje dag.

Det får sen bebisen leva med resten av livet och försöka lära om sig, när hon själv inser att hon är sockerförgiftad.

Hur blir man av med sådant, när man mår apa av att inte ha ett högt sockerintag?

Det går över, men hur många står ut?

Hur många får inte för sig att något e fel när de mår illa och mår dåligt och blir trötta och får för sig att de BEHÖVER socker?

För när de åt bröd, pasta, ris, potatis, godis o.s.v blev de ju glada.. för en stund.. tills de tog nästa bit för att de ville bli lite glada igen..Alltså.. det är sjukt det som föräldrar gör mot sina barn.

Men hur skall de veta, innan de själva kommer på det?

De läser och läser, men det går fan inte in i hjärnan, att socker och stärlekse produkter är skräp, äter du inte det själv.. detta till dig som kör Gi, ISO, LCHF, varför skall du då ge skiten till barnet? Stärkelser, E-ämnen och socker och light-fusk-sötningsmedel förgiftar ditt barn. Varför skall du fortsätta med det om du själv slutat?

Ungarna vill bara ha det för att de vana med det.

Skapa ett nytt fredagsmys!

Munkjacka för barn

Eller skriv ditt eget barns namn själv och få en unik munkjacka!

Använd denna länk: LÄNK

Barnkläder.

OBS!! LCHF o ALKOHOL

OBS!! LCHF och ALKOHOL: Oops..kallsvettades och kände mig som en klimakteriekossa och att hjärtat pumpade som om jag skulle få hjärtattack… Saken var den att jag tog tre cider i fredags (3 st 33cl:ers), och kände inget.. men så tog jag en igår också..och då blev jag sjuk o var tvungen o gå hem omedelbart. Svettades liter vis, blev helt yr och lade mig en timme.. sen blev jag normal.. det var värre.. VÄRRE än att äta en bakelse. Blev antagligen asfull också dessutom, inte bara sockerchock. Inte kul.

Korkhjärna

Jag vill också köpa sådan ketosstickor.. är de dyra?

ANYWAYS:

Vad som händer under dag 3:
Du har redan minskat i vikt. Fortsätt dricka mycket. När glykogendepåerna töms får kroppen svårare att hålla vätskebalansen. Fördela vattnet över hela dagen. Upp till 5 liter kan du dricka för att må bättre. Detta är oftast det tuffaste dygnet. Du mår bättre så fort glykogendepåerna är tömda och kroppen börjar ta av fettet. Koncentrera dig på din målbild. Upplev hur bra du mår när du nått ditt mål. Se till att din mage fungerar!

**
Ja så blir det för ALLA som lägger om kosten, hur man än väljer att lägga om den.
Man detoxar den första veckan och det KÄNNS och man mår DÅLIGT.
Men det är bra att du känner, och har tagit beslutet att du inte BEHÖVER den där KAKAN.. Jag talar med mig själv: Dör jag om jag inte får en glass nu?
-Nej.
-Dör jag om barnen äter godis och inte jag?
-Nej. Jag dör om jag äter godis därimot.

SATAN vad jag mår APA om jag råkar äta för mkt snabba kolhydrater nu för tiden. Det fungerar inte, ändå är man dum som testar ibland.. Jag e mest dum dagen före mens.. men det är OK.. jag får la vara dum en gång i månaden då.

Att alla andra smockar i sig sötsaker och dåliga produkter, STÖR mig, eftersom det påvisar hur jävla dumma i huvudet det är!! Jag fattar inte att jag varit LIKA dum i huvudet!

URSH o BLÄ på socker!

LCHF:are please hear me out…

Öh Tjejen!?

DU, jag har fått sjukt dålig hy.. är det grädden och majonnäsen tro???

Asså, det är små talgknölar runt ansiktet och öronen.. har ALDRIG haft finnar..så detta är sjukt konsigt.. det har nog kommit sista 2 veckorna, och under dessa veckor har jag bytt ut mjölk mot grädde i kaffet, sedan blir det en klick, ca 30g majonnäs om dagen till min fisk.

Har nämligen haft koll på mitt fettintag och den har inte o varait ngt o skryta med direkt..så jag försöker öka på den..

Men e detta resultatet??

Kortisonsalva lugnar ner dessa små knölar, som ej verkar gå vidare o bli en gul finne..

Något du känner igen??

Eller vad är det som händer???

/Tonårsfejjan

Ihop men isär

… fiiii fääään.. en hård natt, jag har känt mig så otroligt utanför, men försökt mitt bästa att visa tålamod och intresse och ge utrymme. Han håller ju på för fullt bara för att bli klar till imorgon, han är borta hela dagen på jobbet och sen är det att pussla ihop bilen och vara i verkstaden och i garaget och han kanske är inne i soffan vid nio, men då är jag ju bara sur för då skall vi ju gå och lägga oss snart och där händer det inget, utan han skall ju sova och han somnar omgående utan att ens klappa på mig.. han är ju helt slut, det förstår jag ju, och jag har ju haft mitt, ont här och där och ..well, det kanske beror på en massa saker, men det har inte varit vi sen bilen åkte in på lack. Jävla tjat om att han kanske inte hinner, och nya ständiga utgifter hela tiden.. vilket driver mig till vansinne.. men låter han hållas.. eftersom han längtat så efter att få det här gjort.. Så det är klart!
Men ändå..

Han ligger ju inte ute på jobb eftersom det blir så här… jag pallar ju inte med att komma sist i kön.. och han vill inte ha mig sist i hans kö ens.. men det här är ju ytterst tillfälligt det vet jag.. men ändå.. buhuuuu.. av stressen har han ju kläckt ur sig några grodor på vägen som jag trodde att jag aldrig skulle får höra från honom, som får mig att skämmas, plus att jag känner att han faktiskt inte har ngn respekt för mig.. men det är han som åtagit sig det här jobbet att fixa bilen.. Jag kan bara ge han utrymme, jag kan inte hjälpa honom direkt..förutom plåstra om honom och ge honom vatten och kaffe och påminna om att det är dags att äta kanske…

Men att få höra att man skall vara tyst, ”börja inte något nu, med dina utlägg.. nu mitt i natten..” ..Eh ok..
-Din diva..
-Du har det bra du som bara kan glida..
Hur kan han lyssna på mig gråta i 2 timmar men inte säga ett ord?
Ignorerade mig totalt och det kändes fruktansvärt.
Bytte rum.. men han ignorerade mig.. han svarade inte om jag sade något.. han sket fullständigt i mig.

Ärsh.. din pajjas..!

Sen är det ju alltid så när han håller på med bilen att han brukar bli helt vansinnig, speciellt om jag står o glor bredvid..därför är jag inte bredvid.
Så jag gör ngt annat, men nu kan jag inte hitta på mer andra saker..
Vi pussas knappt.. känns inte bra.. sen skall jag lämna min lägenhet och jag känner mig som i ett ingemansland och vet inte ens om jag gör rätt.. hur skall jag veta.. och han är inte här.. och..

Ja, men nu har vi pratat… och det är väl bättre.. men jag är fortfarande ledsen.
Men det blir bra så fort vi åker till Göteborg.
Eller.. där dumpade han mig en gång så jag fick ta mig hem hur bäst jag ville.. kossa.
Inte glad.
Men jag får sluta minnas det dåliga som var för hundra år sen.. så e det ju inte nu.. jö.. han e bara busy.

Levaxindos 23456

alltså ärligt.. jag har ringt VC och sagt att jag mår fan inge bra på en levaxindos på 200microgram per dag.
Jag vill ha 175microgram per dag.

Jag hade 150+25 tabletter hemma, men de tog slut efter 3 veckor, och jävlar, jag mådde mkt bättre då, var inte lika sur, inte lika hängig, var inte lika VARM och svettades inte för minsta lilla..så som matlagning..

Men nä, fick brev fr VC att mina värden ser bra ut och att jag har rätt dos.

Och om jag vill ändra dosen så skall jag lämna nya prover.

Men jag var där nyss och lämnade 14 rör till Sahlgrenska… så jag har ingen lust att gå dit igen, eftersom jag ändå skall till SU på Måndag för att prata med ngn specialist omkring detta med ämnesomsättningen och levaxin, och tänker tvinga henne att skriva ut en lägre dos.

Jag var superlycklig på 175microgram.. visst jag kanske behövde 200microgram i början av året då mina proteinvärden var åt helvete och allt annat som också kan vara fel när man har näringsbrist. Men nu känner jag enorm påverkad av denna för höga dos.

LYSSNA på patienten, det är inte bara att gå efter referensvärdena!

Jag hade rätt att 150microgram var för lite.. så vi höjde två ggr.. och nu vill jag sänka igen.. levaxindosen är sådan, den är inte konstant för resten av livet, utan den varierar pga andra omständigheter.

Jag var inte särskillt nedstämnd heller.. jag hade sexlust med.. nu känner jag mig bara slut och ovillig och ORKA! Jag blir ju helt svett, som om om jag vore i klimakteriet, fast det bara är levaxinet.. jag har ju haft för hög dos förut, så jag vet ju hur det känns.

APA!!

Förändra mat-Sverige!

Förändra mat-Sverige!

Sid Knutsson, VD för fitnessguru.se är initiativtagare till att förändra det mat-Sverige vi lever i idag. Han letar nu med ljus och lykta efter andra som också tycker att vi förtjänar att få veta det korrekta näringsvärdet av det vi får i oss när vi väljer att äta mat från kartong, konserv och påse.
Så här skriver han i ett öppet brev till kommunfullmäktige:

”Hej,

Mat idag är inte vad den var förr. För länge sedan var mat en bristvara och alla innovationer som ledde till större skördar och billigare mat var något fantastiskt som räddade liv från hungersdöden. Idag är situationen den omvända, all lättillgänglig mat leder till välfärdssjukdomar som diabetes, fetma, vissa cancerformer och i värsta fall döden hos de olyckligt drabbade.

Missförstå inte, det här är inte en namninsamling mot mat utan mot felaktig märkning och medvetet förvirrande av konsumenter. Idag ligger matindustrin ljusår bakom vår kunskap kring kost och vilka konsekvenser felaktiga matval kan få. Många av de innovationer som skett de senaste decennierna inom matforskningen har varit negativa. Vem kan glömma transfetterna som vid första anblick ter sig som ett perfekt sätt att hålla mat färsk länge. Idag vet vi att dessa har allvarliga hälsokonsekvenser och har därför förbjudits.

Vi kräver inga omstörtande revolutioner inom matbranschen utan vill enbart att alla ska få valet att välja vad de äter. För att detta ska vara möjligt krävs det dock korrekt märkning av samtliga matvaror.

Vi vill så fort som möjligt se lagstiftning för/mot;

1. Korrekt märkning av mat med innehåll av kcal, protein, kolhydrater och fett på samtliga matvaror. Även restaurangmat!

2. Inga förvillande märkningar såsom GDA.

Mvh

Sid Knutsson VD Fitnessguru Sweden AB samt följande:………”

Jag skriver på!

Gör du?

Här!

Vad är det för idiot

Som tror att någon får en fetmaoperation utan att Det finns medicinska skäl?

Posted from WordPress for HTC Android

MatTjat

Nu tjatas det igen hur man skall äta.. och det behövs för när det går trögt måste jag påminna mig själv om att det är faktiskt kroppen som bestämmer och inte jag. Jag skall ju bara göra vad kroppen vill. Och vill kroppen ha en paus så skall jag inte bli rosenrasande…fast jag vill det.

Jag äter ca 140g fett per dag från feta produkter så som kött och mejeriprodukter.
Jag äter också protein; ca 140g per dag. Men fan, man blir helt prutt på ägg. Försöker att inte äta ägg varje dag för då kommer jag spy på ägg, men jag gör en äggkaka var 3e dag.. =) annars äter jag precis som vanligt fast utan bukfyllan: potatis, ris, pasta.
Jag kommer även upp i kolhydrater a 120g per dag, o dessa är från mjölk i kaffet, grönsaker och frukt, och ev någon finn crisp.
Sedan är det så att det finns några få kh i nästan alla produkter, så som viss fisk, kött och fågel och grädde.. så därmed så är jag nästan ALLTID över 60g kh varje dag.

Men.. helt OK kolhydrater, så jag skiter i det!
Jag har inget mål att äta under 20g kh per dag.
FY FAN… det skulle innebära ingen frukt eller grönt eller laktosfri mjölk.

Man blir inte heller mätt på en proteindrink, ät ett ägg och lite ost också när du tar den. En proteindrink innehåller bara ca 100kcal om den skakas med vatten. Och det står du dig på max 1 timme.

Ät oftare, o mindre.
Ta en ostbit då o då.. ta ett ägg.. som mellanmål, men regäla middagar och lunch och frukost.

Mitt intag ligger på allt mellan 1600-2200 kcal per dag.

O det verkar inte spela ngn roll för mig, men vågen ger mer resultat när jag ätit 2200kcal och om mkt kommer från grädde..

Men råkar jag komma upp i ca 180g kh för att jag smakade 5cm baguett så går jag upp 5hg direkt, för jag binder vatten direkt.

Men det är borta 2 dagar senare om jag håller mig till max 120g kh.

JÄÄÄLA räknandes på dumbbell.se .. men den matdagboken hjälper mig, att se vad jag nu ska ta för mellanmål.. ok, jag ligger efter med fett, då blir det frukt med vispgrädde.

Har jag bara ätit 60g kh så kan jag ta 4 finns chrisps..utan o gråta.. o.s.v..

Ät dig mätt. Så går det bra 🙂

Är du redan smal från början så omformar du dig nog i början mest och sen kommer din viktnedgång.. kroppen reglerar din vikt själv, med lchf som sagt, vad kroppen tycker att du ska väga, inte vad DU tycker du skall väga.

Jag håller med fullständig med dem som tycker socker smakar päck efter 2 månaders lchf:ande eller vad vi nu skall kalla det.. low good carbs som fan -dieten.. Förra veckan drack jag en kaffe och tog en kulglass, mådde apa resten av dagen.

För ngn dag sen drack jag.. eh.. 3dl laktosfrimjölk och sen..hmm..något..jag vet inte vad det var, men det kanske var 2 finn chrisp.. och fick samma reaktion, värsta baksmällan.

Börjar bli sjukt känslig mot sött.

Men TRÖGT går det nu ..o hur gör man då..muttar ibland; varför ska man håååållla på om det inte händer något mer... tåååålamod är inte min grej.

Men som sagt..upp går det iaf inte!

Äter jag skitlite en dag o alldeles för dåligt med fett så går jag upp ngra hg och känner mig svullen.

Äter jag mer fett/ grädde så försvinner det.
Superkonstigt.

Men hur håller man humöret uppe när man stått still ..knappt en vecka?

haha..en vecka.. vad bubblar jag om:)

Men det känns ju fortfarande helt fel att äta feta produkter, man är så jävla inkörd på att vara fettskrämd så det är sjukt störigt.
Jag är uppvuxen på att man skall äta light. Men nääääj, sluta, light är gift.
Och det märker jag ju direkt.. jag går inte ner något om jag håller igen på det feta.

Dagens intag

Exakt 33 % av varje. Otroligt.127g av alla tre kategorier av ämne.

Men i övrigt en dålig dag i sinnet.
Mycket att göra, dålig sömn. Stressad för utgifter… Uttråkad blir nog ingen Milano.
Det tillkommer ju bara nya utgifter hela tiden. Jag trodde det var ett tak på tio. Inte att Det skall sluta på 16.

Allt känns så tråkigt.
Jag vill Ha sol.

Jag saknar Michael.
Satt på ebay och tittade på memorial boken… Jag har den inte… Inte ens någon konsertbiljett till Tour som aldrig blev… Är det verkligen så att jag skall vara tvungen att köpa hans dödsbok…? Det känns ju helt sjukt att jag fått vara med om att inte ha han i livet.
Varför är det sant?
Varför skall jag Ha en biljett som jag aldrig fick använda.

Jag känner mig trasig utan att ha dem… Som en sista avslutning… Men samtidigt vill Jag Inte acceptera det ändå…

Det finns inga konsertbiljetter till salu ens på ebay… Inte så konstigt… De få som behöll dem.. mot full kostnad.. är nog ganska få… Och ingen av dem kommer sälja.
Det förstår Jag.

Jag vill gråta. Min älskade Michael, mitt liv. Mitt hopp..min tröst.
Kom och spöka för mig.

Jag älskar dig.
Tack för all tid vi haft.

Tillbaka till verkligheten.

Tråkig semester. Ingen semester.
Bara mera delar. Blä blä blä.

Jag saknar Annelie… Saknar Marie.. Saknar D.. dans.

Känner mig ful.

Posted from WordPress for HTC Android

Nådde inte dagens mål

Livsmedel
200g Persika
100g Vispgrädde fett 40%
33g Havregryn 1dl a 35g
20g Lingonsylt
450g Mellanmjölk 1,5% fett berik med D-vitamin
50g Whey Protein Pulver, I port 20g
110g Isbergssallat
100g Skagenröra
50g Fiskpinnar råa frysta
70g Hushållssylta
300g Lättmjölk 0,5% fett berik med D-vitamin
200g Tomatsoppa konserv tillagad m vatten mjölk
30g Hårt bröd fullkorn råg fibrer 16% Crisp o Finn crisp
35g Färskost fett 27% typ Philadelphia
300g Laktosfri lättmjölk ARLA
100g Ägg kokt

Energifördelning

Protein:	533 kcal, 26 E%
Kolhydrater:	569 kcal, 27 E%
Fett:	980 kcal, 47 E%
Totalt:	2083 kcal

Tillägg: Men det gav resultat direkt på vågen ändå, i jämförelsemed igår. Som sagt, Kolhydrater binder vatten, och nu är det väck igen, tack för det televerket.

Idag skall jag äta bra, idag Måndag. mera KÖTT. Mindre äckligt socker.

Till mina fina läsare: –Jag tar en paus – Amelia

Till mina fina läsare: –Jag tar en paus – Amelia.

 

Jag beklagar sorgen.

Måste vara helt fruktansvärt. Att dessutom bli tvingad till att föda sitt döda barn som ligger i magen och har varit där de senaste 20-30 veckorna.. helt levande.. måste vara något av det värsta en kvinna kan utsättas för… av naturen. Vi människor är så medvetna och djur kanske inte alls tänker på samma sätt… eller känner.

Nu har man ju någon annan att dela sorgen med, som också lider och kanske andra barn att ta hänsyn till. Samtidigt ska man forsätta vara mamma fast man blivit helt knäckt.

Jag hade en väninna som också gick med magen i vädret, hur länge som helst och så i 8e månaden så dog barnen. Hon var tvungen att föda ut barnet, hon var helt vaken.

Det tog flera år, om inte 10 år innan hon försökte en gång till.

Den här gången gick det ju bra.

Men gud vad orolig hon måste ha varit.

Hon hade försökte förtränga den tidigare upplevselsen, men det kom ju tillbaka så fort hon blev gravid igen.

Bara det skulle kunna stressa fostret ju.
Men man kan ju nte medicinera bort oro under en graviditet.

Men hur blir man återställd efter ett sådant trauma?

Det går inte ens jämföra med en abort, för en abort är oftas själv vald, eller tillsammans med mannen i fråga.

Men.. jösses.. Det är svårt att tänka ”ja, men det var meningen så”.. ”Det var alltså inte meningen att lilla jag skulle få ett barn, eller …”‘

Men det är egentligen så det är.

Så länge man inte klandrar sig själv och är ung och stark och inser att det var faktiskt något allvarligt fel och det kanske var ”lika bra”.. så kanske man hittar styrkan att försöka en gång till.

Jag beklagar alla er sorg som varit med om missfall, abort eller spädbarnsdöd. Det är hemskt. så hemskt.. och något man tyvärr tänker på resten av livet.

Bröstmjölk – DN.SE

HÖGA KRAV PÅ DONATORERNA

För att få bli donator krävs att man:

är frisk

inte röker

inte dricker alkohol

inte äter mediciner

inte bär på smittsamma sjukdomar

Tester tas på donatorn och på den donerade mjölken.

Efter tre månaders amning slutar donatorn i regel att donera, för vid det laget har näringshalten i mjölken sjunkit.

Källa: Neonatalavdelningar i Sverige

via Ständig jakt på donerad bröstmjölk – DN.SE.

 

 

ÄR DET SAMMA KRAV PÅ SPERMADONATORER?

Gick ner 18 kilo med Viktklubb.se

Elvira gick ner 18 kilo med Viktklubb.se | Vikt | Aftonbladet.

Grattis Elvira. Grattis Anna.

 

Om man inte får påpeka att ngn är fet, så skall man kanske inte påpeka om ngn är för smal heller.. jag menar alla har komplex, ingen är nöjd. Men vad har Kissie gjort? Får man göra så där mot sig själv?

 

Downs syndrom på väg bort i Danmark

Downs syndrom på väg bort i Danmark – DN.SE.

 

– Om ett par får veta att det är stor sannolikhet att deras barn utvecklar en kronisk sjukdom, är det grund nog för abort? frågar hon sig.

Det känns antagligen på ett sätt att inte vara gravid och få frågan, och på ett annat om man är gravid, och på det tredje sättet om man fått diagnosen Downs på sitt foster som ligger i magen.

Egentligen är det helt sjutk att man får välja. Men vi ska nog vara tacksamma för att vi har friheten att välja.

Men först tänkte jag att artikeln skulle handla om något som förebygger downs, inte att vi själva skulle utrota Downs syndrom genom att inte föda Downs.

Så det blev en besvikelse, men med tanke på att alla väntar med att skaffa barn, då menar jag alla som inte råkade bli med barn, utan att de planerar, att nu skall vi ha barn, medelåldern för förstabarnsföderskan är nu för tiden över 30, och vi vet ju att ju mer över 30 vi är så är risken större för just Downs, men också en hel del andra kroniska sjukdommar. Så det här skulle ju innebär att aborterna också ökat med 13% per år. Vilket låter fruktansvärt, eftersom vi är den enda djurart som kan välja en sådan sak, att inte föda, det barn vi bär på.

Så statestiken låter ju inte bra på det sättet, men att det kanske finns 13% lyckligare par, som fött en frisk bebis, är väl något som är positivt egentligen. För jag utgår ifrån att de flesta testar igen och hoppas på goda resultat. Men som sagt, då har det gått yttligare ett år och vi kvinnor har ett Bäst före datum på våra ägg.. så då är ju risken ännu högre att Down skulle uppenbara sig igen.

Så det är nog inget bra ekorrhjul vi har hamnat i.

Jag har inget svar. Att abortera är inget som någon vill. Men om man tänker realistiskt, på barnets bästa.. så väljer man kanske det om man är för ung, för fattig, inget socialt närverk, sjukdommar hos sig själv eller släkten.. för gamal eller har egna handikapp som man inte vill föra vidare.

Det är Ganska många ”mot argument för att föda”.. och så kan man nog inte tänka..för då blir det ingen kvar där som känner sig trygg i att leverera en bebis om 9 månader.

Vad kom först? Ägget eller hönan.. man kan inte vara riktigt säker på något.

Hesperus.nu kommenterar

Kommunikation läker sår

…Sambon åkte ju in för blindtarmen, det var ju jag som tog in honom till akuten och helt plötsligt så skulle han ju opereras, och innan dess visste ingen av oss något.. det tog 24 timmar innan de röntgade honom. Sedan ringde jag, och inget svar.. då var han redan på bordet.

Den hade spruckigt.. och det var akut, för att från att få höra att han kanske skulle opereras imorgon till att 3min senare få ett kryss på magen, så hann nog ingen av oss reagera, och jag satt ju hemma då..

Inte kul.

Sedan fick jag ringa runt 01.30 för att få veta att han vaknat från narkosen. Det var det enda jag ville veta.. jag menar min andra älskling vaknade inte.

Ja men sambon var vaken och det tog inte lång tid innan han ringde upp helt groggy. Men gulligt.

Godmorgon halv tre på natten 🙂 Och han ville inte lägga på.

Själv så hamnade jag i något slags chocktillstånd för sen var jag som en zombi resten av veckan.

Han fick ligga kvar och jag for fram o tillbaka mellan oss och Karlstad. Jag sov som en stock, åkte dit och skulle vara gullig flickvän. Det var jättebra när jag var där, inget kändes konstigt eller något.. vi låg bredvid varandra bara i hans lilla säng de första dagarna.. de sista så gick vi ner till cafét och satt där istället.

Men han fick inte komma hem på 7 dagar.. och ingen sade varför, sista dagarna så fick han veta att det var något med levervärdet som gjorde att han ej fick åka hem.. då blev man ju helt spänd igen, för det vet man ju vad Dr. House har sagt om. 

När man satt bredvid honom sen så hade man ju full koll på sambons ögon att de inte började bli gula…(hehe..eh.. ..eh.).

Sedan fick vi veta att det var bök med alla levervärden, alla 5. Så ok, då ska han nog ligga kvar då..

Men han var uppe och gick och pratade med andra patienter och levde luckan så, exakt en vecka senare så fick han fri pass hem.

-JAHA..nu kommer han hem också.. han är överlycklig..såklart.. jag med.. men reserverad..Jävla gubbe!

Inför operation så röde sig alla frågor.. vad händer om något händer? Vad fan gör jag då? Vad händer med barnen? Vem fan berättar för barnen?..Måste jag berätta för barnen.. fy fan..vad läskigt.. så jag fick ju snabbt tag i en av dem och förklarade lite vad som pågick.. för jag tänker INTE.. helt plötsligt dyka  upp och säga att deras pappa är död.. utan att de ens vetat om att han låg på sjukhus för något ganska allvarligt för hans ålder.

Och jag tänker INTE säga att han bara har ont i magen.. för de kan skrämma livet på vilken unge som helst, som alltid har ont i magen.. och just ont i magen är kan vara allvarligt och om de då får för sig att man hamnar på sjukhus, som barn ofta är rädda för, eftersom mamman är rädd för att barnen skall hamna där, så kanske de får för sig att inte ens berätta att de har ont i magen, för då ”hamnar man på sjukhus”.. och jag kan ju inte bara säga att ”pappa är på sjukhus, för han har ont i magen..” och så dog han.. nä, det går ju inte heller..så då får man förklara hela biten.. vad läkaren säger helt enkelt.

Men vad händer med allt.. ska jag betala räkningarna redan nu, eller skall jag skita i det? Nä, klart han lever, han får betala dem själv när han kommer hem.. för han kommer ju hem..

Nu har han varit hemma ett tag och jag har bara sovit, jag vill inte vara med honom alls.. jag är nog rätt förbannad på honom, komma här o skrämmas!! Och inte fan vill jag kramas och pussas då.. Gubbejääävel!.. asså.. tillslut kändes det som att jag vill inte alls vara med honom.. jag har inget med honom att göra.. han är ju så gammal.. och vad har vi för liv ihop..och varför skall jag vara ..ihop med en som är tjugo år äldre..som bara skall börja bli sjuk nu helt pltötlsigt och aldrig gå igenom besiktningen igen?

FY FAN.

INGET kändes kul… allt kändes meningslöst.. jag kunde inte sova..så jag fick halvt medvetlös ta sömntabletter ändå.. inte fan blev jag gladare för det, för de brukar göra mig lite mer alert..om dagarna också om jag fått sova som en stock.. men nä, jag segnade till helt ordentligt och fick t.o.m feber och var sjuk..allt för att slippa vara med honom.. han kan sitta där själv i soffan! Gubbjävel.

Jag gick till gymmet och det tråkade också ur mig, inte ens det gjorde mig lycklig, vilket brukar vara ett säkert kort annars.. sex.. well, jo när han kom hem var det supernice.. för då hade jag ej hunnit bli förbannad än… men sen har jag bara total vägrat.. orka kladda!

Satt på gymmet och cyklade.. och kände, att nä..vi kommer inte vara ihop.. vi är inte ens ihop nu.. vad fan är det här? Ska man vara ihop med sin kompis och sen ha en fin lägenhet och sen är det inget mer..

ÖH, jag är 33 år och tänker inte ha det så.. eller känna så.. jag måste fan prata med honom.. detta går ju inte.

Kom hem, sade inget för det är eg bara en fas.. så onödigt att göra honom ledsen.. så jag är nog tyst ngra dagar till, jag har nog bara fått en överdos av honom..och han skall ju gå till jobbet på Måndag så då får jag ju sakna honom lite..igen..och så ses vi inte HELA JÄÄÄÄLA tiden…

Men nä.. han var dö trött.. jag var halvbakis på min sömntablett från natten innan.. den går ej ur kroppen ordentligt när jag ändå, trots den, sover illa… så halvbakis så vågar man öppna käften..  jag börja berätta att jag inte alls tycker det känns normalt och bra.. och att… jag inte har en aning om varför jag ligger där för.. Jag skyllde lite på en annan konversation jag haft med en väninna under dagen.. som också känner sig utmattad av sin man..och uttråkad helt enkelt.. jag berättade vad jag sagt och att jag kände så men också får dåligt samvetet för att jag känner så..och att det var därför jag hade ringt från stan..fast jag bara varit borta en liten stund.. för jag kände separationsångesten direkt.. när jag uttalade orden att jag inte visste varför vi var ihop.. och att jag sagt det högt.. till någon annan..kändes så fel.. för så känner jag ju inte alls.. ju…jag får ju ont i hjärtat av ..vaddå..vi skall ju vara ihop.. men det känns inge bra.. jag har tusen pusselbitar som svävar som inte kommer på plats..

Han lyssnade och log bara.. jag tror inte han blev rädd ens..utan han känner mig och han vet ju att jag varit ostabil hela veckan och helt otillgänglig.. och sovit bort dagarna för att jag inte vill vara med honom.. ”tror du jag inte märker det eller?? Men du får vara hur du vill.. det går över…” -Men tänk om det inte går över, var går gränsen?… Jag började gråta… och vi gick igenom de senaste två veckorna…tillsammans..och ..han lade rätt pusselbitarna..tillsammans med mig, vilket inte skrämde mig, eftersom verkligheten eg gjorde det..så är det inte så skrämmande med honom…att vi båda kom  fram till att jag är ju förbannad på att han blev sjuk och kunde dö och kunde ha lämnat mig där utan ett enda ord.. och där stod jag då, ensam igen.. ensam…wth!

Klart jag inte har lust och krama på den som har skrämt livet på mig.. skall jag trösta och finnas för den som borde trösta mig istället… för han var ju fullt upptagen med att vara sjuk.. jag kunde ju bara känna mig maktlös och titta på och vänta på telefonsamtal och fakta… 

Ja men så är det ju… jag i ett nötskal.. ok… Jag kände hur allt rann av mig.. jag grät ganska mycket för hela spänningen släppte från kroppen.. -Det är just det här som är osaken till varför vi är tillsammans..våra samtal och de stunder som vi re-connectar och känner oss levande.. tillsammans..

Vilket gjorde att jag vaknade upp som en helt levande människa igen,! Nu kan jag inte sova för jag är pigg, som en mört.. orka sova bort livet!?!

Upp med dig nu!